Från försäsong till seriespel - Tjeckien
Hej alla trogna bloggläsare!
Det har varit ett tag sen jag skrev här, och det beskrevs så fint i Willes senaste inlägg. Man hittar inte så många roliga saker att skriva om under 2,5 månaders lång försäsong, då man efter den första månaden går som på repeat.
Vi har iallafall spelat en hel del, två träningsturneringar här i Tjeckien, samt en i Tyskland. Motståndet har varit bra, första matchen i första träningsturneringen stod Hypo Tirol Innsbruck på andra sidan nätet. Innsbruck är det (vad jag har förstått) överlägset bästa laget i Österrike och har spelat Champions League de senaste åren. Vi ställde upp med en blanding av starters och icke-starters då vi som sagt, inte hade full trupp pga EM. Trots att siffrorna i alla de tre seten var jämna, tror de vann med två eller tre poäng i tre raka set, så kändes det inte som att vi var nära.
Den matchen speglade egentligen resten av matcherna vi spelade under försäsongen, även om vi vann mer än hälften av matcherna så var min personliga känsla aldrig bra. Mycket pga att jag inte kände mig helt 100 i kroppen. Men, som ensam passare har man inte så mycket till val, och när jag ligger med benen uppe på en bänk mellan två matcher som vi spelar på raken så säger coachen till mig "Andy, you start this game, OK?" med ett flin på läpparna så hajade jag att det bara var att bita ihop.
Så kom äntligen våra två landslagskillar i tisdags för två veckor sedan, en passare och en libero. Lagets läkare tyckte då att det skulle vara lämpligt för mig att få ta det lite lugnare i några dagar, men jag vet inte hur kommunikationen mellan läkare - tränare fungerar här, för när jag får frågan på träningen samma kväll "Andy, you OK?" så hör jag mig säga "Yes coach" ger två tummar upp och tränar för fullt ändå. Som tur var så var den sista veckan innan seriestart väldigt lugn, och avslutades med en ledig helg, så jag fick min återhämtning ändå.
Sen vi blev full trupp har intesiteten på träningen höjts flera snäpp, kanske ganska naturligt då vi äntligen kan börja scrimma sex mot sex med tolv bra spelare. Jag vet inte om det har att göra med att jag har fått konkurrens eller om det är ett resultat bara av vi blir mer och mer samspelta, men min egen nivå, jämfört med den under försäsongen, har också höjts. Förra veckan var första gången på över en månad jag kände att jag kunde spela och röra mig till 100%. Det kan ju i och för sig också vara en anledning till att spelet som helhet känns väldigt mycket bättre.
Vi har hittils spelat två seriematcher, en borta och en hemma mot två lag som jag tror kommer hålla till någonstans i mitten av årets serie. Vi vann båda väldigt komfortabelt med 3-0. Vi spelar igen på torsdag och lördag innan vi nästa vecka åker till Italien för att spela mot Peruggia i CEV-cup.
Nu ska jag ta mig upp till simhallen för lite pool och bastu då vi har ledigt från det sedvanliga kvällspasset!
Andreas
