volleyproffsen.blogg.se

16 flygresor på 24 dagar, ja så ser vårt facit ut den senaste månaden med mitt lag AJ Fonte do Bastardo. Även om just dessa siffror är något unika så består yrket som volleybollproffs av väldigt mycket resande både inrikes och utrikes, något som kanske inte alla tänker på eller vet om. Personligen är just att resa ett av mina största intressen i livet och för mig är möjligheten att få se och upptäcka nya länder, städer och kulturer en huvudingrediens när jag förklarar för folk varför jag tycker om att vara volleybollproffs. Jag försökte räkna ut hur många länder jag spelat eller tränat vollyboll i under mina år som volleybollspelare och jag blev själv förvånad över antalet. 27 länder kom jag fram till. Volleybollen har alltså tagit mig till 27 länder de senaste fem-sex åren, otroligt häftigt tycket jag och jag känner mig väldigt tacksam för det. Men att trycka in 16 flygresor på 24 dagar där alla resor utom två har bestått av träning samma dag och match dagen efter har skapat någon slags hatkärlek till resandet och det börjar verkligen kännas att det tar på kroppen. Varje bortamatch innebär flygresa och man vet att man kommer vara helt slut i kroppen när man kommer hem på måndag morgon så när man vaknar på fredagsmorgonen känner man väl inget supertagg. Men så fort jag kommer in på en flygplats så ändras allt. Det ligger något speciellt i luften på en flygplats med alla förväntansfulla människor som strålar samman och alla negativa tankar om resan försvinner direkt. Kort sagt, jag älskar flygplatser. I helgen som gick var det dags igen och schemat är närmast identiskt varje gång vi ska spela bortamatch:

 

Fredag:

9.00-10.45 bollträning

11.30 Upphämtning av någon av klubbens chaufförer vid ens lägenhet (innan dess ska man ha duschat och ätit något litet)

12.55 Planet lyfter mot den största ön av Azorerna São Miguel där vi äter lunch och väntar på nästa plan

18.20 Planet från São Miguel lyfter och 2,5 timmars flygresa väntar

21.50 Vi landar i Porto där det är en timmas tidsskillnad framåt från vår ö

23.00 Vi anländer till vårt hotell där vi äter middag och sedan försöker vi sova så fort som möjligt

 

Lördag och söndag ser oftast exakt likadana ut eftersom vi alltid spelar två bortamatcher när vi är på fastlandet. Frukost, video och möte, lediga någon timme, lunch, vila, avfärd till match, middag på hotellet och sedan är det läggdags. På söndagen brukar vi få några extra timmar ledigt mitt på dagen om man vill åka till något shoppingställe eftersom shoppingmöjligheterna på vår ö är väldigt begränsade.

 

Måndag 

05.15 Frukost på hotellet i Porto

05.35 avfärd till flygplatsen

07.45 Planet lyfter mot São Miguel

9.15 Vi landar på São Miguel och är tillbaka på vår vanliga tidszon GMT -1

10.45 Planet lyfter mot vår ö Terceira (en flygresa på endast 20 minuter)

11.30 Vi lämnar flygplatsen på Terceira och åker hem för att äta lunch, packa upp och vila.

16.30 Träning med först gym och sedan en timme boll. 

19.00 Hemma igen och dags för middag. Efter det är det inte jättesvårt att somna gott.

 

Den största höjdpunkten denna månaden har varit spel i europacupen eller Challenge cup som den kallas. AJ Fonte do Bastardo kom förra året till semifinal i och förväntningarna var höga även denna säsong tills lottningen föll på det Italienska topplaget Bluevolley Verona. Cupen spelas i form av singeleliminering där man spelar en borta och en hemmamatch och den totala vinnaren går vidare till nästa runda. I en ordentlig underdog-position flög vi till Italien för två veckor sedan för att spela den första matchen. Jag fick reda på redan dagen innan att jag skulle starta matchen och jag kände att jag hade med mig ett ökat självförtroende från ligaomgången i helgen som gått då jag hade blivit utsedd till omgångens MVP med 7 block och 9 anfallspoäng i vår 3-0 vinst mot Espinho. Vi började matchen mot Verona väldigt bra och spelade jämt i princip hela första set men i det långa loppet var tyvärr Verona det bättre laget den matchen och setsiffrorna skrevs till 25-21, 25-20, 25-13. Personligen gick det bra med fem anfallspoäng på sju försök och näst flest servar i laget (om man servar många gånger brukar det vara ett tecken på att man gör det bra, eller att motståndarna har en dåligt rotation men jag väljer att tro att det var det förstnämnda i detta fall ;) ).

 

Redan fem dagar senare var det dags för returmötet och hemmaplan för vår del. Siktet var inställt på att ta ett set till att börja med och sen se om det kunde leda till att våra motståndare skulle bli lite stressade och att våra chanser på så sätt skulle öka. Med en relativt välfylld hall på strax under 1000 personer och ett riktigt gött tagg i hela laget på uppvärmningen så började hoppet tändas och våra blickar mötte varandra med någon slags känsla att “Fan, det här är ju möjligt. We can do this!”. Den känslan försvann dock hastigt men mindre lustigt redan några få spelade bollar in i matchen och första set slutade 15-25 till Verona. Av bara farten vann Verona även andra set med de mindre smickrande siffrorna 11-25. Vi ville fortfarande ha med oss åtminstone ett set från matchen för att behålla någon slags heder och även ge publiken lite valuta för sin entrépeng. Tredje set följdes bägge lagen åt boll för boll tills vi plötsligt hade setboll vid 26-25. Deras största stjärna, amerikanska landslagsspelaren Taylor Sander, fick bollen och lyckades slå den rakt in i mitt block och bollen seglade med minsta möjliga marginal ner i hörnet på deras planhalva. 27-25 till oss alltså, setet var vunnet och stort jubel i hela hallen bröt ut där folk ställde sig upp och firade även om vi i praktiken redan var utslagna. Verona bestämde sig nästa set att det skulle få vara slut på det roliga och slog därmed ut oss ur Challenge cup genom att avsluta matchen med 21-25. Tråkigt att vårt europaäventyr skulle ta slut så tidigt, speciellt eftersom vi vid vinst skulle få möta holländska Landstede Zwolle där min lagkamrat från förra året och en av mina bättre vänner Matt Hanley spelar vilket hade varit ett otroligt roligt möte. Han kommer förövrigt hem till mig i Falkenberg för att fira jul under mitt två veckor långa jullov! Det var dock skönt att känna att man kan hänga med även på den här nivån och matcher som dessa är något jag väldigt gärna skulle vilja uppleva igen! Här kan ni se setbollen i tredje set om ni vill: https://youtu.be/J_djB0k6GEw?t=9m55s

 

I ligan går vi som tåget där vi har vunnit alla matcher utom en hittills och ligger tvåa i tabellen efter SL Benfica. Jag har startat alla matcher utom en sedan min tumme blev bra och jag hoppas att få fortsätta spela så mycket som möjligt! Nu ska jag ta mig en powernap innan det är dags för dagens kvällspass. Adeus! /Wille