Fy f'n för försäsong
Försäsong, kan vi nog alla enas om, är den absolut tråkigaste delen av en säsong. Man känner sig jämt sliten och vill helst bara ligga kvar i sängen när klockan ringer 07.30 i princip varje morgon. Det här med att turista och lära känna sin nya stad som man precis flyttat till är ganska lågprioriterat i den här perioden.
Alla har vi våra egna knep för att hålla motivationen uppe. Allt från att ta sig en extra titt i spegeln efter träningen för att försäkra sig om att allt slit iallafall betalar sig på det ytliga planet, till att hålla fokus på vad man vill med säsongen, nämligen vinna den där stora pokalen i April/Maj. För hur klyschigt det än må låta så vinner man ett mästerskap till stora delar under försäsongen. Självklart kommer man ha problem under säsongen men har man en stabil bas att stå på så kommer man mycket snabbare och lättare förbi problemen.
Nu är ännu en vecka avverkad här i Ankara. Imorrn har vi ledigt innan vi drar igång på måndag morgon igen. Tyvärr finns det inte så mycket utrymme för situationer som kan skapa smaskiga rubriker här på bloggen, eller andra ställen, när man tränar 9,30-12 och 17-19.30. Det som mest har fångat min uppmärksamhet hittills är att turkiska bilförare förmodligen blundar, och eventuellt även sover, när dom kör. Det här med blinkers och backspeglar är galet överskattat tydligen. Det är alltid den andre förarens uppgift att förstå hur dom tänker och därifrån göra undanmanövrar när dom gör sina drag. Inte en chans att jag kommer klara mig en hel säsong utan några skråmor på bilen..
Det är väl det mest intressanta som händer här just nu förutom att den redan gigantiska klungan av mina fans, som mina två livvakter har fullt upp att hålla borta från mig när jag går från bilen till hallen, bara verkar växa för varje dag som går
