Tjeckien - Inte alltid en dans på rosor!
Hej hej hallå dagboken! - Jag hoppas ni hajar den referensen.
Ännu en vecka är avklarad, och det känns som en stor bedrift med tanke på hur kroppen kändes i början på veckan. I måndags hade vi ett två timmar långt (vanligt) fyspass på förmiddagen som inkluderade en hel del hopp, både i trappor och över häckar, både på ett och två ben. Vi snackar ungefär 30 minuter konstant hoppande om man tar bort vila och vattenpauser. Detta resulterade i att både knä och höft kändes rejält slitna på eftermiddagens bollpass, och bara att röra sig till bollen var en kraftansträngning. För att inte tala om att blocka och spela försvar. När jag sedan kom hem gick tankarna hur jag skulle klara av resten av veckan, det var ju bara måndag. Humöret var nerkört i botten och volleyboll kändes bara allmänt skittråkigt!
Som tur är finns det ju duktiga personer involverade i klubben, jag fick snabbt träffa en sjukgymnast och vi lyckades hålla både knä och höft på "rätt sida" så att säga. Efter en i princip smärtfri träning igårkväll så kände jag mig faktiskt till och med pigg och hoppig på dagens bollpass, vilket känns ganska sjukt med tanke på hur det kändes i början på veckan. Nu sitter jag på mitt rum med en kopp kaffe och tycker att tillvaron är ganska så bra igen, jag menar vi fick till och med ledigt i eftermiddag!
Nästa fredag åker vi till Liberec i norra Tjeckien för att spela en träningsturnering. Champions League-lagen Liberec och Innsbruck är två av de lag som kommer att stå för motståndet. Så på måndag kan vi räkna med hårdkörning igen, men nu tar jag helg!
Tack och hej!
Andreas
